Life is a jungle

Så här långt in på natten sitter jag med datorn i knäet och 3 katter och 2 hundar i min säng. Tankarna flyger runt och jag vill helst slippa dom nu. Typisk syndrom för mig att tankarna kommer krypandes på natten. Just nu känns det som att saker och ting inte går min väg. Känns smått hopplöst. Vill inte tänka så heller för jag kan ha fel. Men jag hoppas att det inte är så, och att det inte är om mig. För jag vill inte förlora minnena och säga hej då.

Nej undra om det är dags att sova snart. Är faktiskt trött när jag känner efter men varför är det så svårt att lägga sig då?

Ciao