Life is a jungle -

Ensam

Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Det är riktigt läskigt. Vissa dagar är det olidligt. Jag känner att alla mina kompisar lever helt andra liv nu och är mycket lyckliga. Jag vill också vara lycklig och ha något att leva för mig jag har inget. Det enda jag har är otur, jag har otur i allt då menar jag ALLT! Kan jag inte få leva ett normalt liv utan att minsta lilla jag gör bara är otur, man är igenkänd bland folk för att ha otur. Jag kan inte ens ringa och berätta vad jag känner för min allra bästa kompis, för då bryter jag nog ihop och jag vill inte gråta eller störa med mitt skit i hennes liv. Så jag låter bli. Jag är så trött på allt just nu riktigt jävla trött, har absolut ingen lust till någe alls. Är trött på att alltid få höra bortförklaringar till att man inte hör av sig. Jag förstår varför man kanske inte kan men varenda gång är det så, gör någe åt det då! ~~Förvänta er inte att jag alltid kommer finnas där för er om ni inte finns där för mig.~~

Allt är inte så bra som det verkar..

2009-01-26 @ 17:30:12 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Elin

Du behöver komma upp till mig ett tag det hörs verkligen! Kanske inte så bra att vänta enda till 23e februari!

2009-01-27 @ 08:04:51
URL: http://wolfeye.blogg.se/

Postat av: Elin Åberg

Tack Liv <3 Snällt av dig. Det är drygt när man är ensam. Men ibland kan det faktiskt vara skönt. Men det är bara nångång och inte hela tiden liskom. Det är så tråkigt när ens vänner säger "Jag kommer alltid att finnas där för dig, vad som än händer" Men nu visade det sig att det inte alls är så. Var dessa ord bara tomma utan mening. Det är verkligen synd att vi bor så långt ifrån varandra :(

2009-01-30 @ 12:45:05
URL: http://elinalice.blogg.se/

Postat av: Svar ang inlägget supa

haha klart ja ska supa igen :P sa bara att ja fått lite avsmak för det haha ;D

2009-01-31 @ 21:13:35
URL: http://wolfeye.blogg.se/

Postat av: Du vet vem darl <3

Jag känner mig lite träffad :/ För första gången förstår jag verkligen att jag inte hör av mig, jag känner mig så elak egoistisk över hur mycket du fått ta på dig ansvaret att höra av dig. Har aldrig tänkt på detta riktigt förän nu, svart på vitt blev det som. Jag vet inte vad jag ska säga och jag kan inte göra det ogjort, men framöver så ska jag se till att låna Eriks telefon även om samtalet bara varar för en kort stund. Bara några sekunders samtal kan göra mycket. Jag saknar dig Liv, och älskar dig, det vet du! Puss, kram och massvis med kärlek... din beundrare :)

2009-02-06 @ 21:40:23

Trackback