Life is a jungle

Ja, jag har ju sån otur nästan jämt känns det som. Bara för jag äntligen ska bort på en minisemester i helgen som har varit planerat i flera veckor, bara för de (känns det som) så ringer såklart jobbet och vill att jag jobbar idag och imorgon. Fan! Jag hatar säga nej men ändå så har jag ju ett liv. Det här är bara andra gången jag säger nej. Man måste ju få planera något och kunna åka bort. Men det änns surt, verkligen. Skuldkänslor. Jag behöver ju pengarna. Jag får helt enkelt hoppas dom ringer snart igen.