Life is a jungle

Just nu känner man sig rätt så nere, eftersom på 2 dagar typ har det hänt saker. Det började med att pappa tog bilen in i onsdags morse för han skulle ta ett tåg tidigt, och mamma och jag skulle hämta bilen på eftermiddagen. Men mamma mådde inge bra i onsdags så hon tänkte att en natt till kan inte skada. Så på torsdagen tog jag och mamma bussen in för att hämta den, påväg mot bilen ser jag att dörren inte är helt stängd, men tänker inte så jättemycket på de för det behöver ju inte betyda så mycket. Men det visade sig att bilen var upplåst och vi hade haft inbrott. SKITKUL! Jävla idioter som ska förstöra! Dom hade haft sönder tändningslåset så bilen är obrukbar, askul nu har vi ingen bil och det måste man ha när man bor på landet, 1 mil ifrån affären liksom. Man blir ju förbannad asså, sen hade dom haft sönder låset på förarsidan. Men men vi fick som tur låna en kompis bil så länge. Sen i torsdgas så skulle mamma ner till stallet och fixa lite, men strax därefter kommer hon upp och jag frågar vad är det som hänt. Jessie våran kanin har blivit ihjälbiten. Fan inte de också! Jag går ner och öppnar taket och där ligger hon, inte en vacker syn huvudet är borta. Snacka om chock mamma fick. Usch, stackars Jocke våran andra kanin, han var i chock och tuffsig han med så djuret som gjort detta var ju på honom med. Jag vet inte till 100 % vilket djur som gjorde detta, men det var en katt som satt utanför inhängnaden och var väldigt intresserad, så det kan ju varit den men känns inte som de. Kanske en mink eller vessla? Ingen aning. Usch har legat flera timmar inatt och tänkt på Jessie, vilken panik hon ska ha haft. Mamma tog in Jocke för inte lämnar vi han ute eter det här men tyvärr dog han inatt. Han fick någe anfall och dog. Han var väldigt gamal och i chock så det har säkert triggat fram anfallet. Nu är iallfal Jocke och Jessie tillsammans. Vila i frid ninisar.  


Ja just nu känns det inge kul att leva mitt liv, hur jävla mycket ska en människa orka ta?! Allt som hänt på senaste tiden tar snart kål på mig. Jag vill och orkar snart inte mer, är på bristningsgränsen.